insåg precis att det snart är ett år sedan jag hamnade här i lilla Paris aka Vänersborg och det skulle vara dumt att säga att det är ett ställe för mig att trampa omkring på under vinterhalvåret, det finns inget för mig här. och om jag så satt med ett lexikon i handen så har jag svårt att tro att jag skulle hitta ett ord som beskriver hur mycket jag saknar att stå redo för en dag fylld med lektioner på toppen en solig morgon, hur mycket jag saknar att lära ut skidteknik och hur mycket jag saknar att shredda med 13-åringar vars ögon börjar glittra av förväntan när dom ställer sig på brädan. det svider ganska mycket i hjärtat nu.